Stängt för kommentarer

Öar i Dimma

Av Bertil Björk

Kylan är syn­ner­li­gen påtag­lig. Kvick­silv­ret pekar ner mot –10 gra­der och har så gjort sedan ett par vec­kor till­baka. Vin­den är obe­fint­lig. Vi är i mit­ten av feb­ru­ari. En vin­ter som denna hör till ovan­lig­he­terna här uppe i det nord­väst­liga hör­net av Bohus­län. Ett jämn­grått land­skap bre­der, i det tidiga gry­nings­lju­set, ut sig fram­för mig. Isen, som under de kalla vec­korna i lugn och ro fått växa till i tjock­lek och omfatt­ning, omgär­dar öar och hol­mar. Den sträc­ker sig så långt ögat når och går i ett med den lika grå him­len. Hori­son­ten är obe­fint­lig. Ett svagt dim­bälte bäd­dar in öarna och gör dem knappt skönj­bara. Ett tunt snö­la­ger täc­ker strand och is och sud­dar ut gräns­lin­jen mella hav och land. Jag kän­ner mig pri­vi­li­gi­e­rad som får bo här och upp­leva detta, får följa års­ti­der­nas väx­lingar och dyg­nets skift­ningar. Det kon­trast­lösa och färg­fat­tiga land­ska­pet kan tyc­kas oin­tres­sant för en foto­graf, men jag ser möjligheter.


Sjöbodar i dimma Lökjholmen Strömstad © Fotograf Bertil Björk© Foto­graf Ber­til Björk

Tyst­na­den är total. Mås och trut, knölsva­nar och änder har tagit sin till­flykt till hamn­bas­sängen i stan, där omtänk­samma strömstad­bor matar dem med bröd och annat ätbart. Ejdern har sökt sig till öppet vat­ten längre ut i Oslofjor­den och Ska­ge­rack. Inte hel­ler de få fast­bo­ende här ute på Hog­dalsnä­set gör något väsen av sig i den tidiga tim­men. Men om några måna­der, när isen sedan länge är borta och havet sakta hål­ler på att vär­mas upp, när solen står högt över hori­son­ten, då har flytt­las­sen från Norge kom­mit. Hus­vag­nar och för­tält står upp­ställda. Bilar med släp har anlänt, las­tade med bord och sto­lar, sof­for och fåtöl­jer, teve­ap­pa­ra­ter och kyl­frys, allt som hör till livets nöd­torft för en modern cam­pare. Måsskrik och lju­det från sto­jande barn blan­das med mul­ler från hund­ra­häs­tars utom­bor­dare och på kväl­len spri­der sig dof­ten från gril­larna över nej­den. Då är det som­mar och då lig­ger kame­ra­ut­rust­ningen oftast orörd.

Sjöbod Lökholmen Strömstad © Fotograf Bertil Björk© Foto­graf Ber­til Björk

Jag har pas­se­rat denna idag öde cam­ping­plat­sen på min vand­ring i strand­kan­ten. Stan­nar då och då, spe­jande ut över det grå­vita land­ska­pet – upp­le­ver, kän­ner, reflek­te­rar, nju­ter av ensam­he­ten instängd i min egen tan­ke­värld. Tit­tar i söka­ren, stäl­ler ner sta­ti­vet, söker en kom­po­si­tion.
De gamla fis­ke­bo­darna är knappt urskilj­nings­bara i dim­man. Sve­per med blic­ken över havs­i­sen. Fres­tel­sen är stor att ta kli­vet rakt ut och till fots nå de hol­mar och skär som annars är oupp­nå­e­liga utan båt. Isen är till­räck­ligt tjock för att bära, men sam­ti­digt som den är inbju­dande är den nyck­full och obe­räk­ne­lig. Ett omslag i väd­ret, en kraf­tig vind kan på någon timme bryta sön­der isen till flak och öppet vatten.

Isformationer Lökholmen Strömstad ©Fotograf Bertil Björk© Foto­graf Ber­til Björk

På Sågestrand finns det anled­ning att stanna till. Fjol­å­rets blek­gula vasstrån bil­dar en jalusi mel­lan land och hav. En obe­tyd­lig färg­klick, men jag ser den som ännu en grå ton i det grå land­ska­pet. Några vec­kor tidi­gare, när havet fort­fa­rande var öppet och endast en svag remsa av is följde strand­lin­jen, då sim­made stolt ett vuxet svan­par med fjol­års­ungar fram­för mina ögon. Jag följde dem med blic­ken tills de pas­se­rade nästa udde. Följde efter till fots, men de var borta.

Svanpar Lökholmen Strömstad © Fotograf Bertil Björk© Foto­graf Ber­til Björk

Dim­man hål­ler sakta på att lätta, en blek sol tränger ige­nom och ska­par kon­tras­ter som for­mar möns­ter i snö och is. Upp­täc­ker spå­ren av mink som hit­tat ett hål isen och kanske fått stil­lat den värsta hung­ern. Står där för­sjun­ken i tan­kar. Under tiden upp­lö­ses dim­man i intet, solen spri­der ljus och värme. Det är dags att åter­vända – fylld av för­vän­tan, spänd på resul­ta­tet. Nu åter­står några spän­nade tim­mar vid datorn. För mig är det vik­tigt att för­söka åter­skapa det jag sett och upp­levt, käns­lor och dröm­mar. Sätta min per­son­liga prä­gel på bil­derna och för­medla mina intryck till betraktaren.

Öreberlocken Lökholmen Strömstad © Fotograf Bertil Björk© Foto­graf Ber­til Björk

Slipade stenar Lökholmen Strömstad © Fotograf Bertil Björk© Foto­graf Ber­til Björk

Pub­li­ce­rad i Camera Natura
Camera Natura 2 — 2012

Taggat , , ,

En Kommentar

  1. Verk­li­gen jättevackert!

    27 augusti 2012