Paris

När jag besö­ker stor­stä­der bru­kar jag vid dagens slut ofta kon­sta­te­ra att jag vand­rat minst en mil, ibland det dubb­la. Det är ett till­ta­lan­de och lång­samt sätt att “utfors­ka” en stad. Ofta fun­de­rar jag då på hur bygg­na­der kom­mit till och var­för. Här är någ­ra av mina små upp­täck­ter från Paris.

© Foto­graf Björn Carlsson

Canal St-Martin

Vid 1700-talets slut var det stor brist på dricks­vat­ten i Paris. För att för­bätt­ra situ­a­tio­nen bestäm­de Napo­le­on att det skul­le byg­gas en 4,5 kilo­me­ter lång kanal som skul­le föra ner friskt vat­ten från Our­cq-kana­len till flo­den Sei­ne. Den nya kana­len, Canal St-Mar­tin, bör­ja­de byg­gas 1802 och var klar 1825. Kana­len kom ock­så att använ­des för kanal­bå­tar som bland annat trans­por­te­ra­de spann­mål och bygg­ma­te­ri­al genom ett antal slussar.

© Foto­graf Björn Carlsson

För att åka upp­för Canal St-Mar­tin bokar jag bil­jett med char­ter­båt vid Port de Árse­nal, all­de­les intill Bas­til­jen. Den här båt­tu­ren lig­ger lite vid sidan av de mer hek­tis­ka båtar­na på Sei­ne. Turen bör­jar över­ras­kan­de nog med att båten går in i en tun­nel. Baron Hauss­man bestäm­de 1853 att 2,2 kilo­me­ter av kana­len skul­le täc­kas över så att en tun­nel bil­da­des. Ovan­på tun­neln anla­des torg och vägar. Hauss­man har antag­li­gen påver­kat stads­pla­ne­ring­en i Paris mer än någon annan. Han sane­ra­de avlopps­sy­stem, anla­de par­ker, rev kvar­ter för att bred­da gator, bestäm­de hur hus­fa­sa­der­na skul­le se ut och hur höga husen fick vara.

Tyst och sak­ta gli­der båten in i tun­neln. In i en annan värld. Ing­en belys­ning, bara dags­lju­set som stri­lar in från sta­dens fon­tä­ner och monu­ment. Det är som att gli­da fram i en rymd­far­kost. Ovän­tat och meditativt.

Le Grand Axe

Jag tar Met­ron från Not­re-Dame väs­terut mot den nya stads­de­len La Défen­se. När jag kom­mer upp från tun­nel­ba­nan ser jag genast den sto­ra “tri­umf­bå­gen”, La Gran­de Arche de la Défen­se, en 110 meter hög ihå­lig kub i betong, täckt av glas och mar­mor. Bygg­na­den är ritad av den dans­ke arki­tek­ten Johan Otto von Sprec­kel­sen och invig­des 1989 i sam­band med två­hund­ra­års­fi­ran­det av den frans­ka revo­lu­tio­nen. När jag står i trap­pan till kuben kan jag se Le Grand Axe, den sto­ra axeln. En åtta kilo­me­ter lång lin­je som för­bin­der La Gran­de Arche med konst­mu­se­et Louvren. Utef­ter lin­jen lig­ger någ­ra av Paris sto­ra sevärd­he­ter. I san­ning gran­di­ost nog för det frans­ka kynnet.

© Foto­graf Björn Carlsson

Utef­ter Le Grand Axe ser vi bl a:

Tri­umf­bå­gen med sina 12 anslu­tan­de ave­ny­er. Tri­umf­bå­gen beställ­des av Napo­le­on, fär­dig­ställ­des 1836 av Frank­ri­kes sis­te monark och dedi­ce­ra­des till en okänd fransk sol­dat som stu­pa­de under förs­ta världskriget.

Champs-Élysé­es, parad­ga­tan num­mer ett i Paris, sträc­ker sig från Tri­umf­bå­gen ner till obe­lis­ken på Pla­ce de la Con­cor­de. Obe­lis­ken, en gåva från Egyp­tens vice­ko­nung 1836, kom­mer från Lux­or och är 3300 år gammal.

Längst bort anar jag glaspy­ra­mi­den vid Louvren. Glaspy­ra­mi­den rita­des av den kine­sis­ke arki­tek­ten I. M. Pei och invig­des 1989.

© Foto­graf Björn Carlsson