Stängt för kommentarer

Turistöar i Atlantiska Havet

Av Conny Nord

Har man besökt någon av Kana­ri­eö­arna men bara stan­nat vid poo­len eller turist­strän­derna har man mis­sat ett myc­ket fasci­ne­rande land­skap. Land­ska­pet vari­e­rar från det gröna norra Gran Cana­ria till det karga Fuer­te­ven­tura. På södra Gran Cana­ria finns Mas­palo­masök­nen. Det påstås att sand har tagit sig över från Väst­sa­hara som lig­ger 150200 kilo­me­ter österut. Sand­dy­nerna är för det mesta södertram­pade av turis­ter och ska man få bra bil­der så gäl­ler det att vara uppe med tup­pen och fram­för allt ska spå­ren av mänsk­lig akti­vi­tet ha sud­dats ut av vin­den. Det är fasci­ne­rande att se for­merna för­änd­ras, spe­let mel­lan ljus och skugga när solen sti­ger allt högre över hori­son­ten. Samma utsnitt kan bli två helt olika bil­der med en tim­mes mel­lan­rum. Dagen efter har sand­dy­nerna helt eller del­vis änd­rat skep­nad. Det går inte att pla­nera i för­väg, det gäl­ler att ha kame­ran med sig.


© Foto­graf Conny Nord

© Foto­graf Conny Nord

Dra­ma­tiska Landskap

Växt­lig­he­ten på ön är allt från banan­od­lingar till pal­mer och kak­tu­sar. Blom­mor som odlas i kruka här hemma växer vilt på Gran Cana­ria. Norra delen är myc­ket grön med stora uppod­lade områ­den. Det kom­mer myc­ket regn på grund av att de fuk­tiga oftast nord­liga havs­vin­darna tvingas uppåt av de höga ber­gen. Land­ska­pet blir mer och mer dra­ma­tiskt ju högre upp i ber­gen man kom­mer med insprängda grön­om­rå­den som kak­tu­sar, pal­mer och annan buskve­ge­ta­tion. När man pas­se­rat högsta delen av ön, pas­set lig­ger på cirka 2000 meter, så bör­jar mol­nen luck­ras upp och solen kan tränga ige­nom och hjälpa till med bild­ska­pan­det. Tar man vägen söderut förbi San Bar­tolomé ner mot Fataga och vidare söderut kom­mer man till en canyon som är ett bra sur­ro­gat till de ame­ri­kanska nationalmonumenten.

© Foto­graf Conny Nord

© Foto­graf Conny Nord

Atlan­tiska vågor

Fuer­te­ven­tu­ras väst­kust kan vågorna från Atlan­ten växa upp till en impo­ne­rade stor­lek vid nor­mala för­hål­lan­den. Denna dag vid den lilla fis­ke­byn Ajuy var det rena infer­not. Vind­byar som sand­bläst­rade ben och kamera, kraf­tiga regnsku­rar med efter­föl­jande sol­sken, man kan säga att väd­ret var mer foto­gra­fiskt än turis­tiskt. Efter ett tag hit­tade jag en plats som var så pass skyd­dad att jag vågade ta fram kame­ran. Regn­byn som just pas­se­rat bil­dade en bra bak­grund till vågorna som bröt mot klipp­for­ma­tio­nerna. Det är inte ovan­ligt att vin­den kom­mer från land och blå­ser av top­parna på de bry­tande vågorna och bil­dar en fan­tas­tisk vac­ker spray över vågen. Kom­mer sen lju­set snett frami­från är den per­fekta bil­den inte långt borta.

© Foto­graf Conny Nord

© Foto­graf Conny Nord

Jan­dia till Cofete

Längre söderut på Fuer­te­ven­tura finns turist­sta­den Morro Jable. Man fort­sät­ter förbi affä­rer och hotell tills den asfal­te­rade vägen slu­tar och går över i en grus­väg, som är bedröv­lig att köra på. Grus­vä­gen fort­sät­ter över den mindre bergs­ked­jan Jan­dia till Cofete på väst­kus­ten. Jan­di­a­ber­gen är svarta och dra­ma­tiska, arki­tek­tu­ren är spansk och oftast vit­kal­kad. Sen är det bara att hitta rätt kom­po­si­tion och vänta in rätt ljus. Den som står ut med den dåliga vägen och tar sig de 1520 kilo­me­terna hela vägen över pas­set kom­mer att bli rik­ligt belö­nad, både foto­gra­fiskt och upp­le­vel­se­mäs­sigt. Här vän­tar ett myc­ket spän­nande land­skap med svart­bruna berg, vit sand och häf­tiga sur­fing­vå­gor. På nord­västra Fuer­te­ven­tura finns en annan liten fis­keby som heter El Cotillo. Det finns en del trev­liga fis­ke­re­stau­ranger i byn som bör besö­kas mel­lan foto­gra­fe­rings­pas­sen. Det går att ta sig söderut med bil ner till Lade­ras de la Manta med pla­tån 5060 meter över stran­den, där­ef­ter gäl­ler ryggsäck på och vand­ring. Stran­den är per­fekt för bad och vindsur­fing. Söker man det jung­fru­liga får man vänta ut turis­terna eller ett väder som inte pas­sar för bad. Öarna har näst intill alla land­skaps­ty­per som går att önska och för min del finns där myc­ket kvar att upp­täcka och föreviga.

© Foto­graf Conny Nord

Taggat , , ,