Kylan är syn­ner­li­gen påtag­lig. Kvick­silv­ret pekar ner mot ‑10 gra­der och har så gjort sedan ett par vec­kor till­ba­ka. Vin­den är obe­fint­lig. Vi är i mit­ten av feb­ru­a­ri. En vin­ter som den­na hör till ovan­lig­he­ter­na här uppe i det nord­väst­li­ga hör­net av Bohus­län. Ett jämn­grått land­skap bre­der, i det tidi­ga gry­nings­lju­set, ut sig fram­för mig. Isen, som under de kal­la vec­kor­na i lugn och ro fått växa till i tjock­lek och omfatt­ning, omgär­dar öar och hol­mar. Den sträc­ker sig så långt ögat når och går i ett med den lika grå him­len. Hori­son­ten är obe­fint­lig. Ett svagt dim­bäl­te bäd­dar in öar­na och gör dem knappt skönj­ba­ra. Ett tunt snö­la­ger täc­ker strand och is och sud­dar ut gräns­lin­jen mel­la hav och land. Jag kän­ner mig pri­vi­li­gi­e­rad som får bo här och upp­le­va det­ta, får föl­ja års­ti­der­nas väx­ling­ar och dyg­nets skift­ning­ar. Det kon­trast­lö­sa och färg­fat­ti­ga land­ska­pet kan tyc­kas oin­tres­sant för en foto­graf, men jag ser möjligheter.

Läs mer »