Har man besökt någon av Kanarieöarna men bara stannat vid poolen eller turiststränderna har man missat ett mycket fascinerande landskap. Landskapet varierar från det gröna norra Gran Canaria till det karga Fuerteventura. På södra Gran Canaria finns Maspalomasöknen. Det påstås att sand har tagit sig över från Västsahara som ligger 150–200 kilometer österut. Sanddynerna är för det mesta södertrampade av turister och ska man få bra bilder så gäller det att vara uppe med tuppen och framför allt ska spåren av mänsklig aktivitet ha suddats ut av vinden. Det är fascinerande att se formerna förändras, spelet mellan ljus och skugga när solen stiger allt högre över horisonten. Samma utsnitt kan bli två helt olika bilder med en timmes mellanrum. Dagen efter har sanddynerna helt eller delvis ändrat skepnad. Det går inte att planera i förväg, det gäller att ha kameran med sig.
© Fotograf Conny Nord
© Fotograf Conny Nord
Dramatiska Landskap
Växtligheten på ön är allt från bananodlingar till palmer och kaktusar. Blommor som odlas i kruka här hemma växer vilt på Gran Canaria. Norra delen är mycket grön med stora uppodlade områden. Det kommer mycket regn på grund av att de fuktiga oftast nordliga havsvindarna tvingas uppåt av de höga bergen. Landskapet blir mer och mer dramatiskt ju högre upp i bergen man kommer med insprängda grönområden som kaktusar, palmer och annan buskvegetation. När man passerat högsta delen av ön, passet ligger på cirka 2000 meter, så börjar molnen luckras upp och solen kan tränga igenom och hjälpa till med bildskapandet. Tar man vägen söderut förbi San Bartolomé ner mot Fataga och vidare söderut kommer man till en canyon som är ett bra surrogat till de amerikanska nationalmonumenten.
© Fotograf Conny Nord
© Fotograf Conny Nord
Atlantiska vågor
På Fuerteventuras västkust kan vågorna från Atlanten växa upp till en imponerade storlek vid normala förhållanden. Denna dag vid den lilla fiskebyn Ajuy var det rena infernot. Vindbyar som sandblästrade ben och kamera, kraftiga regnskurar med efterföljande solsken, man kan säga att vädret var mer fotografiskt än turistiskt. Efter ett tag hittade jag en plats som var så pass skyddad att jag vågade ta fram kameran. Regnbyn som just passerat bildade en bra bakgrund till vågorna som bröt mot klippformationerna. Det är inte ovanligt att vinden kommer från land och blåser av topparna på de brytande vågorna och bildar en fantastisk vacker spray över vågen. Kommer sen ljuset snett framifrån är den perfekta bilden inte långt borta.
© Fotograf Conny Nord
© Fotograf Conny Nord
Jandia till Cofete
Längre söderut på Fuerteventura finns turiststaden Morro Jable. Man fortsätter förbi affärer och hotell tills den asfalterade vägen slutar och går över i en grusväg, som är bedrövlig att köra på. Grusvägen fortsätter över den mindre bergskedjan Jandia till Cofete på västkusten. Jandiabergen är svarta och dramatiska, arkitekturen är spansk och oftast vitkalkad. Sen är det bara att hitta rätt komposition och vänta in rätt ljus. Den som står ut med den dåliga vägen och tar sig de 15–20 kilometerna hela vägen över passet kommer att bli rikligt belönad, både fotografiskt och upplevelsemässigt. Här väntar ett mycket spännande landskap med svartbruna berg, vit sand och häftiga surfingvågor. På nordvästra Fuerteventura finns en annan liten fiskeby som heter El Cotillo. Det finns en del trevliga fiskerestauranger i byn som bör besökas mellan fotograferingspassen. Det går att ta sig söderut med bil ner till Laderas de la Manta med platån 50–60 meter över stranden, därefter gäller ryggsäck på och vandring. Stranden är perfekt för bad och vindsurfing. Söker man det jungfruliga får man vänta ut turisterna eller ett väder som inte passar för bad. Öarna har näst intill alla landskapstyper som går att önska och för min del finns där mycket kvar att upptäcka och föreviga.
© Fotograf Conny Nord
